Barnet är cirka 34 cm långt och väger ungefär ett kilo. Det var den sommarformen! Haha! Nä, skämt åsido, jag har aldrig någonsin varit så stolt över att inte ha en smal midja! Vad underligt det kommer att kännas den dagen magen drar ihop sig igen. Förstår verkligen mammor som säger sig sakna magen. Ja, man är otymplig, men det blir ju också ett normaltillstånd, hur konstigt det än kan låta för en som inte testat.

Fysisk update: fortfarande inga problem med foglossningar (peppar peppar!), jag har dock börjat känna av att jag stundvis har ett ganska stillasittande jobb. En heldag på kontoret gör inte direkt underverk för svanken. Blir trött och får dålig hållning, vilket sprider sig i hela ryggen och resulterar i muskelknutor i axlarna. Nu om någonsin är det extra viktigt att besöka gymmet och hålla igång blodcirkulationen!

Har inte märkt av någon vätskeansamling i benen annat än att ankelsockar kan skapa rätt fina ”valkar” i fotlederna om resåren är för tajt. Däremot hade mina ringar svullit fast på fingrarna en morgon. Spolade med kallvatten, gjorde lite fingergympa och efter en stund kunde jag lirka av dem. Lärdom: sov utan ringar.

Tröttheten? Inte alls så handikappande längre sedan jag började äta järntillskott. Jag kände mig till och med så pigg att jag gick ut på marknadsgalej i helgen! Mindre smart idé att bära stilettklackar, dock. Fick åka hem och byta skor när fötterna svall ganska rejält när jag dansade. Riktigt kul att komma ut i alla fall!

I övrigt mår jag nästan precis som vanligt så länge jag är noga med att äta ordentliga måltider och inte skippa mellanmålen. Av någon underlig anledning verkar inte hungerkänslorna fungera på samma vis längre. Den där distinkta jag-måste-äta-nu-annars-dör-jag-skriket i magsäcken byts ut mot andra konstiga symptom. Jag kan i olika kombinationer bli yr, knäsvag, börja kallsvettas, bli jättevarm eller må allmänt illa.

Slutligen vill jag vara dela med mig av en småkul grej som hände i fredags på föräldragruppen. Barnmorskan pratade oss igenom en hel förlossning, och när hon kommit så långt som till utdrivningsfasen och barnets huvud ligger någonstans mitt i bäckenet säger hon: ”nu kan det kännas som att bäckenet ska gå sönder. Det är helt normalt.”
Jag frågade också var man kan förvänta sig att det kommer göra ont. Om man liksom kan lokalisera det onda till vissa delar av magen eller om det gör ont överallt. Svaret: ”det kommer göra ont från typ hit till hit.” (Visade med ena handen just under revbenen och den andra vid knäna.)

Haha! Älskar hennes brutala ärlighet. Bättre att veta vad som väntar än att komma till förlossningen och bli upprörd över att ingen sagt nått!