Som jag bävat inför Sunes första vaccinsprutor. Det var nog tur ändå att både jag och Macke missat att kolla i kalendern att det var idag det skulle ske. Det blev rivstart när påminnelsen på telefonen dök upp 15 minuter innan vi skulle vara på BVC.. ;) Bra det, då hann jag inte gruva mig i onödan. (Men nästa påminnelse är ställd 30 minuter innan för att undvika hjärtsvikt på grund av stresspåslag.) 

Sune fick två sprutor, en i vardera lår, och blev givetvis ledsen för att det gjorde ont, men det gick över på bara någon minut. Han har varit ovanligt gnällig sedan vi kom hem men någon feber har han inte fått ännu. Lilleman har förmodligen ont och beklagar sig, och det får man ju helt enkelt förstå. 

Jag själv har en riktig trött-dag idag. Har liksom aldrig vaknat utan går fortfarande omkring osminkad i mjukisbyxor och håret i en enda röra. Det verkar som om kroppen vill vila, och jag tänker lyssna på den såvida det inte skulle dyka upp någon megaenergi efter jag ätit middag, men jag tror risken är liten. Igår, när jag egentligen tänkt ha en helt träningsfri dag, tog jag ändå en promenad på en timme i blåsvädret. Jag ångrar aldrig någon form av träning, men det måste finnas utrymme för att tillåta sig själv att vara lat ibland också. 

Min favoritrunda för tillfället; tar ganska precis en timme att promenera.