Sedan vi låg på BB och en barnmorska gav mig bannor för mina långa naglar, och jag i skam mer eller mindre fick gnaga bort dom, har jag varit utan mina klor. Naken, rädd, exposed. Så här i efterhand när jag pysslat om Sune dagligen i sju veckor kan jag konstatera att det inte var nödvändigt med en sådan akutåtgärd, jag hade klarat småbarnslivet galant med mina långa, tjusiga naglar! Enda kruxet är att jag inte har tid att sitta och pyssla med sånt i samma utsträckning som förr. De sorgliga stumpar som blev kvar efter avlägsnandet av gelén var inte mycket för världen, och för att min naturliga nagel skulle hålla något så när lade jag på ett par lager gelé för att hjälpa dem på traven. Nu har de vuxit ut så pass att det börjar kännas okej igen, men än är det många månader kvar innan de är så långa, spjutiga och fina som de var tidigare. 

Det ser i alla fall fräscht ut med den ljusrosa tonen som nagelbädden får av den färgade gelén. Alltid något!