38 veckor och två dagar. Detta, mitt herrskap, är ansiktet på en kvinna som fått nog. Första rejäla gnällinlägget under alla dessa veckor kommer här, läs eller låt bli!

I stort sett alla kläder jag äger är för små. Skor likaså. Jag samlar visst vätska bättre än en svamp verkar det som. Om jag trott att jag varit trött tidigare var det bara en smekning jämfört med idag. Har haft två-tre riktigt värdelösa nätter på raken där jag vaknat typ en gång i kvarten och behövt vända på mig/gå på toaletten/spraya näsan/dricka vatten/röra på mig/gå på toaletten/vända på mig… and so on. Hade ställt klockan på nio i morse i hopp om att kanske kunna vända tillbaka dygnet lite efter för mycket nattsuddande på sistone, typiskt dum idé efter en sån här natt. Jag känner mig mer död än levande och skulle somna på fem röda om det var så att jag tillät mig själv. Men då är jag ju tillbaka i samma problem inatt, så jag ska försöka hålla mig vaken. Men alla vet ju hur motiverad man är att göra någonting annat än sova när man är riktigt trött…

Å detta med att vara gravid; det är så mycket mer än bara en mage och mysiga små livstecken från krabaten där inne. Huvudet är konstant upptaget med att fundera på allehanda bebisrelaterade frågor, händer, fötter, vader och praktiskt taget resten av hela kroppen är gravid på sitt sätt. Är det inte svullet av vätska så gör det ont av andra anledningar, domnar, blir kallt för att tvärvända och bli galet hett. Sura uppstötningar. Konstant tätt i näsan. Känslan när vad jag förmodar är bebisens huvud trycker ned mot urinblåsan och ändtarmen, nästan som elektriska stötar i hela underlivet och bäckenet. Nödig fast ändå inte. Till och med ansiktet ser annorlunda ut! Upplevde här om dagen att min underläpp plötsligt blivit större, vad nu det kan bero på.

Är bara less på att inget är som vanligt. Det finns nästan en ny överraskning i spegeln varje gång man tittar dit, och det är sällan roliga upptäckter man gör. ”Som vanligt” är underskattat.

En och en halv dag kvar av 2014, sen hoppas jag innerligt att det inte behöver bli så lång väntan till innan jag blir en och vi blir tre.