.. ömsom vatten. Man kan ju inte bara lyxa. Efter jag tömt hjärnkontoret på tre texter efter dagens utflykt till Arvidsjaur, behövde jag göra något som inte krävde särskilt mycket tankeverksamhet. Det fick bli löpning med hög musik i lurarna. Efter två kilometer i motvind var jag nära att ge upp. Det gick tungt, men av erfarenhet har jag lärt mig att det är just den tröskeln man måste kliva över för att det ska bli härligt att springa. Jag höll ut, och en kilometer senare blev det mycket riktigt lättare.

Blev nästan 4,5 kilometer i hyfsat tempo. Nu en stretch, sedan belöning i form av bubbelbad. Jag vet, 4,5 kilometer kanske inte är mycket att fira, men belöningssystemet i hjärnan kräver sitt – och lite nöjd är jag ändå för att jag alltid orkar mer än jag tror. Heja mig!