Igår: trött efter en dag ute på vift höll jag på hamna i soffan framför tv:n. På nått vis lyckades jag ändå lura iväg mig själv till gymmet, och när jag väl bytt om och tagit det där berömda steget över tröskeln var det ju det bästa som kunde ha hänt! Jag körde inte hårt, jag körde inte särskilt länge heller, det blev cirka 20 minuter cardio och lite coreträning. Men det var ju mer än vad jag hade åstadkommit om jag blivit kvar i soffan. En liten investering i mig själv som är så viktig i det stora hela. Jag blir en starkare, piggare, gladare, ja, helt enkelt en bättre människa av att få röra på mig. Dessutom är det nog ganska nyttigt att komma bort en stund från Sune, vi hänger ju ändå rätt många timmar per dygn med varandra. 

Efter att ha blivit belagd med gymförbud i tre dagar av kiropraktorn jag träffade i morse (man är visst lite fragil efter att ha fått en sån genomkörare av ryggen som jag fick), tappade jag lite motivation. Det kan visserligen vara fint med promenader, men när det kommer till träning är jag mer en allt-eller-inget-kind of girl och vill känna att jag lever. Erica drog i alla fall med mig dit med idén om att jag skulle köra cardio och hon lyfta skrot. Det blir ju alltid roligare om man är två! Det blev det också. Körde 45 minuter (!) på crosstrainern och avslutade med lite core. 

Nu är det färdiginvesterat för i veckan. Tror jag. ;)