Ni har väl inte hunnit glömma mitt glädjerus igår över att det gick så smidigt på jobbet sista timmarna? Man ska visst passa sig när det börjar gå lite för bra. Idag precis innan jag skulle iväg på ett jobb tappar jag telefonen i asfalten med displayen först, och vad händer? Jo, den krackelerar förstås i miljontals bitar. En timma senare när det är dags att käka lunch upptäcker jag att VISA-kortet är borta. Murphys lag eller karma? You tell me.

Fyra positiva saker dock:

1. Jag behöver inte betala för lagningen av skärmen själv. Telefonen tillhör jobbet, och min chef tyckte att företaget skulle kunna stå för det så länge jag inte skulle tappa telefonen en gång i månaden. (då skulle han köpa mig en telefon helt i gummi.)

2. Ingen har stulit pengar av mig.

3. Jag behövde ändå ett nytt kort när det gamla börjat bli dassigt.

4. Jag fick tillbaka kortet!! Jag hade tappat det på kiosken jag var in på igår kväll.