Håret – den ständiga följetongen.

Av alla ting som finns att fundera på i världen, lägger jag just i dessa dagar väldigt mycket energi och tankeverksamhet på att försöka komma underfund med vilken hårfärg jag vill ha. Passar jag inte bättre i mörkt hår ändå? Det kan tyckas vara så dags att komma på det nu, när jag lagt ned åtskilliga kronor och många timmar för att bli av med det mörka. Resultatet? Helt okej, men visst märks det ju på hårkvalitén vad jag sysslat med…

Men det hjälps liksom inte. När jag tänker på mig själv så ser jag mig själv som mörkhårig. Ni kan ju bara tänka er chocken på morgonen när man möts av något helt annat i spegeln. Det måste förresten vara någon form av personligt rekord jag slagit med tanke på hur länge jag varit mörkhårig. Sammanhängande tid alltså. Det var under mitt första år i Kalix jag gick från iskall blondin till varm chokladbrun. (för att sedan tabba mig och bli kolsvart.)

Nåja. Jag ska ge det här en chans i alla fall. Åtminstone till hösten, sen får vi se.