.. när den tidiga 30-årskrisen utlöses av ett frispel på hårförlängningen och resulterar i en page, ny app på telefonen och en impulsanmälan till en distanskurs på högskolan.

Ja, det var ungefär vad som hände i natt. Min hårförlängning har varit dassig ett tag, och när varken hårinpackning eller hårolja kunde kirra biffen slog jag slag i saken. Jag är ju sällan den som är den, så jag tog helt resolut ut alla slingor. Ungefär två timmar senare kollade jag saldot på mitt konto, upptäckte att lönen kommit in, laddade genast hem Arbetsförmedlingens app och anmälde mig helt spontant till en samhällsvetenskapskurs i politik och samhälle. Klockan var 02:21, en alldeles ypperlig tid att krisa om man ändå ska krisa.

Jag tror att jag fungerar så. När jag känner att jag kanske inte kan göra så mycket för att påverka min situation, oavsett om det handlar om jobb, hår eller andra saker, måste jag genast göra något åt det. Midnatt eller ej. Helt genomtänkt var det väl kanske inte, det där med håret, och tro mig – det kändes i morse när jag klev upp för att fixa mitt numera mycket tunna barr ovanpå huvudet.

Det är mycket nu!