Ungefär vart tredje år hamnar jag i en hårkris. Det resulterar oftast i en hemmablekning gone bad, ånger, ångest och till-korset-krypning, det vill säga inköp av densamma mörkbruna färg jag hade tidigare. Allt frid och fröjd förutom kvalitén på håret som behöver ganska precis tre år på sig att repa sig till nästa kris. Story of my life. Och jag blir visst aldrig klokare!

Nu är jag kopparfärgad som bara den och undrar hur jag ska komma ur denna prekära sits jag frivilligt satt mig i. Bleka mera och färga över med bra färg? Färga lite mörkare för att bli av med kopparn? Acceptera läget och lära mig leva med det?

Ja, ni hör ju.