Fick så igår den efterlängtade omsorgen om mina stackars fötter. I vanliga fall hade jag filat, putsat och fixat själv – som med så mycket annat, men kruxet är att jag inte riktigt når ned nu när magen är så stor. Eller, jo, jag når, men det är med stor möda och en del obehag.

Mitt sista försök att ansa hälarna slutade i blodvite när jag raspade på lite för hårt som en följd av att jag inte såg vad jag gjorde. Enough is enough! Bokade helt enkelt en tid för fotvård, och idag är det på små lätta och glada fötter jag trippar fram. 420 kronor kostade kalaset, men det må man väl få unna sig under rådande omständigheter?

Så här ser den ut förresten, den där magen. Vecka 35! Många säger att det är en liten mage, men det stämmer inte överens med det skepp jag känner mig som.