En stilla undran

Är det någon annan än jag som börjar vara less på religion? Ja, alltså inte när den utövas hederligt och med goda avsikter. Nä, jag tänker på alla konfliktrapporter vi matas med från vår omvärld. Främst Gaza, Israel och Irak just för tillfället. Såg ett inslag på TV4-nyheterna om att Isis fördriver kristna i Irak och att flyktingarna riskerar att ”elimineras” på grund av sin tro.

Suck.

Gaza/Israel-konflikten: judarna i Israel vill försvara sitt territorium som de blev tilldelade efter att de i åratal fördrivits från sina hem runt om i världen. Då gav världen bort Palestiniernas land, ja, i alla fall lite mer än hälften. Konstigt att konflikt uppstår? Knappast. Men minns man idag att det var så det började? Är det därför man fäller alla bomber idag?

I samma sekund som jag skrev meningen ”alla konflikter som vi matas med från vår omvärld”, satte jag nästan orden i halsen. För det lät som att vi svenskar sitter med varsin popcornskål på första parkett och i samförstånd skakar på våra förnuftiga huvuden och mumlar i kör: ”Så där skulle minsann inte vi bete oss.”

Men det hade ju varit skenheligt att påstå. Även om jag fortfarande tror att merparten av vår befolkning är toleranta, förstående och öppna, går det inte att blunda för allt som sker precis just nu – I Sverige, i Europa, i världen. Och vi är egentligen inte ett dugg bättre än andra, förutsättningarna ser bara annorlunda ut. Här släpper vi inte bomber. Nej, av ett civiliserat land som Sverige kan man verkligen kräva mer raffinerade metoder. Eller hur?

Vi har mätt skallarna på våra samer, kallat dem både det enda och det andra. Vi har tvångssteriliserat människor för att ”förädla” den svenska rasen. Jo, du läste rätt. I mer än trettio år satt det folk och bedömde om du eller jag var värdig att föra svensken vidare in i nästa generation. Skrämmande, pinsamt men alldeles sant. Sverige var i själva verket först i världen med ett rasbiologiskt institut där vi forskade om- och kategoriserade upp människor.

Och vad som fascinerar mig är människans outtröttliga jakt på att dela upp, sortera och rangordna. Det hände förr, det händer idag och det kommer att fortsätta så. Jag förstår bara inte varför, för för mig har det ingen betydelse var du är född, vilken Gud du tror på, om du har en lång eller kort skalle, om du har dyslexi, har mörkt eller ljust skinn eller är homosexuell.

Jag kan inte annat än stilla undra hur det kan ha så stor betydelse för somliga, medan jag inte bryr mig alls.

No comments yet.

Lämna ett svar