Jag är inte på något sätt bra på att skriva sport, ändå ställs man inför den utmaningen med jämna mellanrum. I helgen är det extremt. Innebandy, hockey och skidskytte på en och samma dag. Innebandy känns rätt okej, jag är uppvuxen med en pappa som innebandycoach och har hyfsad koll på herrarnas division 2 i Norrbotten. Hockey – överkomligt men inget jag slänger ihop av bara farten. Men hallå, skidskytte? Vad vet jag om det? Jag höll tummarna in i det sista på att Ingela Andersson från Arvidsjaur inte skulle starta i världscupen i Östersund idag. Hennes förkylning var mitt enda hopp. För en stund sedan ringde jag för att ta reda på hur det blev. Hon startar om 45 minuter och min förtvivlan finner inga gränser.

Haha. Nej, så allvarligt är det väl inte, men någon sportjournalist lär jag aldrig bli.

Ikväll – julbord i Tjärnberg. Det var dom kilometerna på löpbandet…