Ikväll har jag bergsbestigning på agendan. Crosstrainer i all ära, men det är faktiskt lite mer stimulerande att ha ett mål att promenera mot. Och med på köpet får man en upplevelse, en utsikt, trevligt sällskap och bra kaloriförbränning.

Har skött mig exemplariskt de här dagarna sedan jag började arbeta mot mitt minus-fyra-kilo-mål. Håller mig under det tillåtna kaloriintaget och tänker på vad jag gör med min kropp.

Alltså, jag har egentligen alltid varit emot det här med att räkna kalorier, mycket för att jag har upplevt på väldigt nära håll vad en sådan fixering kan göra med folk. Men för att få ett hum om vilka livsmedel som ger vad, och hur mycket man rekommenderas att stoppa i sig så behövde jag hjälp. Annars äter jag portioner för en hel karl, kanske inte riktigt optimalt för min storlek och min aktivitetsnivå. Har ju ett stundvis väldigt stillasittande jobb. Man får en del aha-upplevelser när man börjar kolla på vad man stoppar i sig… Men inte en enda timme har jag varit hungrig, trots att jag ändrat lite i matvanorna. Det är huvudsaken tycker jag! Att må bra!

Jag tog hem appen Shape up. Får se hur länge jag orkar använda den, men hittills känner jag mig taggad och motiverad att fortsätta. Önska mig lycka till. :)

.. ömsom vatten. Man kan ju inte bara lyxa. Efter jag tömt hjärnkontoret på tre texter efter dagens utflykt till Arvidsjaur, behövde jag göra något som inte krävde särskilt mycket tankeverksamhet. Det fick bli löpning med hög musik i lurarna. Efter två kilometer i motvind var jag nära att ge upp. Det gick tungt, men av erfarenhet har jag lärt mig att det är just den tröskeln man måste kliva över för att det ska bli härligt att springa. Jag höll ut, och en kilometer senare blev det mycket riktigt lättare.

Blev nästan 4,5 kilometer i hyfsat tempo. Nu en stretch, sedan belöning i form av bubbelbad. Jag vet, 4,5 kilometer kanske inte är mycket att fira, men belöningssystemet i hjärnan kräver sitt – och lite nöjd är jag ändå för att jag alltid orkar mer än jag tror. Heja mig!