Uppehållet från gymmet har varit ovanligt långt i år, kanske delvis av förklarliga skäl. Men med förra graviditeten färskt i minne har jag ingen tid att förlora. Faktiskt.
Minns alltför väl hur illa min rygg for, särskilt sista trimestern. Jag var stor, otymplig och fick sammandragningar så fort jag gjorde för hastiga rörelser. Det innefattade även VÄLDIGT lugna promenader, så motivationen blev det lite si sådär med när ribban låg historiskt lågt. Jag var mest stilla och räknade timmarna, dagarna, veckorna, och längtade efter slutet.
Det är bara köra på nu när orken finns, och så länge jag bara kan! Tanken är mer att hålla hela vägen, än att bygga eller forma. Därför ser passen lite annorlunda ut nu jämfört med när jag inte är gravid.
Värmer upp med någon typ av pulshöjande cardio. Idag lite drygt 20 minuters promenad med start i tio procents lutning. Varje minut ökar jag lutningen med en procent, och justerar farten så att jag orkar gå utan att ta stöd någonstans. Upp till 20 procent, sedan trappa ned lutningen ett steg varje minut tillbaka till 10.
Efter det är man varm å go och redo för gymmet! Istället för att dela upp kroppen i tre-fyra olika pass per vecka, kör jag istället igenom hela kroppen varje pass. Jag orkar helt enkelt inte lika många pass nu som annars, så jag vill vara säker på att få med så mycket som möjligt när jag är där!
Inga personbästan, men tillräckligt motstånd för att det ska vara jobbigt varje gång. Kör det som känns bekvämt för dagen, och om det är någon övning som inte känns bra försöker jag hitta på ett annat sätt att nå muskelgruppen.
Lite så tänker jag! :)
De här formbilderna, post partum, är det åtta månaders slit emellan. Allt går, bara man inte ger upp!
