I helgen har jag varit på kombinerad möhippa/husmorssemester i Umeå. Ett välbehövligt andrum från blöjbyten och ansvar. Jag såg till att ta vara på tiden; det blev höghöjdsbana på Norrbyskär med tillhörande, sinnessjukt hög gunga. Man stod på en liten liten platå sisådär åtta meter upp i luften och skulle ta ett kliv åt sidan och bara falla. Jag är visserligen inte höjdrädd, men det är mycket som talar emot en sådan galenskap. Nåväl, jag var fastspänd och TACK OCH LOV hoppade jag, trots viss tveksamhet, för det var banne mig det roligaste jag gjort på länge! 

Hann med lite Suneshopping på söndagen innan vi styrde kosan tillbaka mot ett betydligt kallare inland. Vi ligger så långt efter med sommaren i Arjeplog jjämfört med kusten, där är alla träd riktigt gröna, gräsmattorna likaså, för att inte tala om alla blombänkar. Suck. Den som väntar på något gott… 

Jag bloggar, alltså finns jag! Har varit lite ledig från skrivandet ett par dagar och ägnat mig åt verkligheten. Helgen tillbringades hos mina föräldrar i Arvidsjaur som fick tanka lite Sune och jag skämdes bort med god mat, barnvakt och sol från en klarblå himmel. 

I går morse kom SMS:et vi alla väntar på i Arjeplog den här tiden på året: ”Ni kan flytta hem!” Sagt och gjort, bara synd att det låter lite roligare än det är. Det där med att flytta har aldrig varit min kopp te… Nu är i alla fall det mesta gjort, och bara Sune tillåter det så ska jag göra ett ryck med städningen i morgon av vårt rum vi hyrt. Vill få det ur världen innan helgen. 

Efter idag tror jag att man med all säkerhet kan konstatera att den femte årstiden gjort sin intåg i Arjeplog. Vårvintern! Alla årstider har sin charm, men särskilt förtjust är jag nog i just denna. Den ingjuter hopp även hos den största pessimisten efter flera månader av mörker. På delad andraplats hamnar sommaren och hösten, och sist vintern. Det är just det där med mörkret som är så trist, kylan är man så van vid när man vuxit upp med den så den kan jag inte skylla på. 

Titta bara så vackert det är här i Arjeplog! Jag älskar kontrasterna som den här typen av väder för med sig: krispigt vitt mot en matta av klarblått, gnistrande rimfrost, väderbitna rosa kinder och knarr under skorna. 

Till lunch grillade vi oss varma mackor över en eld i Rappatjärn. Livskvalitet som i en liten ask bara fem kilometer från centrala Arjeplog. 

Det går åt sinnessjuka mängder concealer nu för tiden för att inte se ut som något som katten släpat in. Magen trilskas för Sune, vilket resulterar i en icke så ljuv nattsituation. När han väl sover på dagtid har jag inte ro i kroppen att göra detsamma, då hinner jag ju ingenting! Som nu till exempel; pysen har äntligen vikit in årorna och somnat. Jag? I djup prinsessömn väntandes på drömprinsen på hans vita springare? Icke! Har ångest över den färdiga tvätten som ligger i maskinerna hemma…

Jaja. Sova kan man ju göra när man blir gammal!

Denna vinter kommer att gå till historien som den mest omväxlande vädermässigt. Från 30 minusgrader till att dumpa ned en meter snö på bara några dagar, till plusgrader, sol och vårkänslor. Ingen ordning! Jag klagar dock inte, i alla fall inte idag! Tog en promenad med Sofia och gjorde ett pitstop på Viltbutiken för kaffe. Hur skönt som helst ute!