Idag föll de första snöflingorna över Arjeplogs samhälle. I alla fall de första som jag har sett. Det känns betydligt kallare än de fem grader som termometern visar och det är svårt att föreställa sig den där galna sommarvärmen vi hade för bara ett tag sedan.
Perfekt läge att dra fram samepjucksen, med andra ord!
Lärde mig ett superenkelt knep till att få till den här frisyren. Jag började med att tupera igenom håret närmast rötterna för att få lite volym och fixerade med hårspray. Sedan sätter man ett elastiskt hårband över skallen, puffar upp håret på hjässan lite och snurrar och fäster håret i nacken runt hårbandet! Easy peasy!
Hur mycket jag gillar min nya tröja? Massor!
Ja, det kommer säkert att låta fåfängt, och det kanske det är också, men en sak jag tänkt mycket på sedan jag blev gravid är kläderna. Efter 29 år med en garderob, som visserligen varit i ständig förändring, men som man känner som sin egen bakficka, blir det en stor omställning den dagen gylfen på byxorna inte längre går igen. Lite av en minipanik, faktiskt.
För mig är kläder ett av mina stora intressen. Jag gillar att känna mig fin och bekväm med det jag drar på mig på morgonen, jag gillar att äntligen ha ett yrke där jag får uttrycka min personlighet med mina kläder. De flesta andra yrken jag hunnit med har varit förknippade med någon typ av uniform. Mycket praktiskt, kan nog många tycka. Mycket tråkigt, anser jag. Så när den första dagen utan uniformsjobb kom, och jag klev upp på morgonen med till synes oändliga valmöjligheter i garderoben, valde jag att gå all in med kjol, höga klackar och läppstift. Bara för att jag kunde.
Min tanke med garderoben fram till januari är att försöka trixa och använda mina vanliga kläder i så stor utsträckning som möjligt. Mammabrallor har jag dock varit tvungen att inhandla redan i somras. (Magiskt skönt med hög mudd! Varför har inte alla byxor sån??) Jag inser dock begränsningen – jag måste hålla mig till koftor, kavajer och skjortor som går att bära utan att knäppa alla knappar, och dessvärre äger jag inte särskilt många överdelar som ser kloka ut utan att knäppa. Hittills har kroppen inte förändrats nämnvärt mer än att magen är större och att rumpan lider lite av sviterna från att jag helt och hålet skippat rump- och benträningen senaste månaderna. Men det finns ju ingen säkerhet att jag inte kommer att samla vätska värre än en svamp och behöva flera storlekar större än jag vanligtvis har. Som om det inte vore en nog stor chock att en dag vakna och inse att man inte ser tårna när man ligger på rygg. Haha!
Något säger mig att jag kanske måste göra ett till besök i en stad innan januari. Bara för att shoppa helt nödvändiga saker. För januari är ju ändå fyra månader bort.
Och så här såg grejerna ut på! :) Lite mat i magen först, men sen iväg på gymmet och testa vad de går för.
Precis när sommarformen började vara som allra bäst tappade jag all träningsmotivation och struntade helt enkelt i att gå till gymmet – i typ två månader. Sett till den onormalt varma sommaren vi haft var det kanske lika klokt, men det innebär också att det blir att börja om på ruta ett igen. Jag och Erica körde ett bröst/rumppass förra veckan och gick ut extremt lätt. Tur var väl det, för träningsvärken blev långt ifrån barmhärtig.
Med lite nya träningskläder i garderoben känner jag mig riktigt motiverad igen att ta mig själv i kragen. Inte minst för ryggens skull, men också för att jag saknar den där fasta rumpan jag fick av allt slit. ;)
Så här ser jag ut idag! White trash-fredag när den är som allra bäst. ;)
Det är minst två månader kvar tills jag kommer att kunna använda den här klänningen utan att frysa ihjäl, men den var så fin så den kan definitivt vara värt väntan. Det blir en keeper, helt enkelt!
Inledde förresten min 15-dagars ledighet med att sova typ 10 timmar. De blåa ringarna under ögonen har nästan försvunnit och jag känner mig som en ny människa. Tänk vad lite sömn kan göra för välbefinnandet!
Och som för att jämna ut och släta över eventuella frågetecken om hur hård jag egentligen är, kommer här en annan bild av mig som motpol. Inga tårar här inte, och de gråtsvullna ögonen döljs fint bakom mina 10-kronors high fashion solglasögon från Dollarstore.
Vissa arbetshelger känns helt enkelt lite roligare än andra. Jag studsade ur sängen 07.00 lördagmorgon, taggad till tänderna för skotereventet Motorfist Ride and seek som Experience i Arjeplog anordnade. Fick följa med på en skotertur som jag sent kommer att glömma. Tur att jag inte hunnit med att träna biceps i veckan, för det vette gudarna om jag hade orkat hålla i mig i 2,5 timmar då. Träningsvärken är brutal idag, men kul var det!
På kvällen blev jag bjuden på middag med grabbarna som ställde upp i eventet. Mycket trevligt! Ännu trevligare känns vetskapen om att jag nu har sju lediga dagar att fylla med vad jag vill. Magiskt!
Bilden där ni ser en gul reflexväst är en av kontrollerna som deltagarna skulle hitta. Jag förstår fortfarande inte hur folk lyckas att faktiskt ta sig fram i den där terrängen.
