Det börjar ta sig i inköpslistan inför 10 januari. Egentligen vill jag gärna vänta med att köpa grejer tills jag ser att jag behöver dem, men vissa saker har man ju koll på redan nu. Barnvagn och babyskydd har vi köpt av Mackes bror och spjälsäng har vi fått av Hanna och Jocke (tack igen!). Men när jag mätt spjälsängen och insett vilket hav den kommer att vara för vår lille prins i början, såg jag mig om efter något mindre han kan sova i. Jag snubblade över den här korgen med stativ på Blocket och tyckte den såg så praktisk ut. Korgen är löstagbar, då kan man ju bära med sig den vart man än väljer att vara när man är inomhus! Den är rekommenderad upp till åtta månader. Vi får väl se hur länge han ryms. :) Har även hunnit tinga en åkpåse som en kompis ville sälja. Mycket begagnat som ni märker, men jag ser ingen anledning i att sakerna måste vara alldeles nya så länge de är fräscha, hela och rena.

Det som saknas nu är ett skötbord. Eller nä, snarare den där mjuka delen. Vi tänkte uträtta blöjbestyren på bänken i tvättstugan. En sån där gungande babysitter och en sån där trådlös barnvakt att ha i vagnen saknas också. Och lite kläder. Sen tror jag vi klarar oss ett tag i alla fall.

Visst är den fin!

Ungefär 15 veckor kvar nu tills vi får träffa den där livliga pysen som huserar i min mage. Jag mår fortfarande oförskämt bra och kan väl egentligen inte påstå att jag känner igen värst många av de symptom som beskrivs i gravidappen jag läser i varje vecka. PEPPAR PEPPAR! Det pratas om diverse läckage – såväl urin som råmjölk. Svullna ben, tryckkänsla i bäckenet, ryggbesvär och mycket annat. Nä, någon dans på rosor låter det inte som, va! Men visst fan känner jag ju av att jag är gravid. Gymbesöken är inte vad de tidigare varit, jag klarar bland annat inte av skumpiga rörelser vilket direkt utesluter crosstrainern. (Till vilken jag satt min tilltro när det kommer till att försöka bibehålla någon typ av kondis.) Magen drar ihop sig som ett russin och det känns direkt obehagligt. Trädgårdsarbete går visserligen an, men jag är inte lika snabb och vigulant och långt ifrån lika uthållig som jag varit innan. Det kändes dessutom i kroppen hela två dagar efter förra helgens drabbning.

Vidare har jag börjat vakna oftare om nätterna igen. Har i och för sig sprungit på toaletten minst en gång per natt sedan någon gång i maj, men nu blir det minst två vändor. Har också börjat uppleva att jag ibland inte får så mycket syre som jag vill. Ni vet hur de känns när man drar en djup suck och tillfredsställelsen efteråt. Den går jag miste om ibland. Men med facit i appen kunde det som bekant varit en hel del värre.

Humöret då? Ja, eftersom jag är något av part i målet kanske jag är fel person att uttala mig, men jag upplever i alla fall mig själv som mer stabil i mitt humör än jag någonsin varit. Jag har visst haft någon enstaka dålig dag när jag helst velat säga upp mig och krypa ur mitt eget skinn. Lyckligtvis har de varit lätträknade.

Och vågen? Tja, att jag inte skulle öka massivt i vikt så här i början hade jag räknat med. Vid invägningen stod vågen på 68 kilon, och många av dem var nyvunna muskler sedan vinterns slit och släp inför beach 2014. Gott så. Men sådär tolv veckor senare, alltså förra veckan (v 24) hade det inte hänt särskilt mycket. Jag vägde mig i förbifarten när jag skulle på gymmet. 70 kilo. En smula förvånande. Jag hade räknat med minst 75 kilo vid det här laget, med tanke på hur lite jag rör på mig i jämförelse med innan. Men det säger väl kanske mer om i vilken form jag var innan än i vilken form jag är nu. Innan jag började styrketräna låg jag på stadiga 61 kilo – hur jag än betedde mig. Jag har med andra ord haft några kilon att ta ur innan det börjat vända uppåt, för hur mycket jag än vill träna så orkar jag inte lika mycket som förut. Då tappar man muskler, så enkelt är det.

Så där fick ni en uppdaterad lägesrapport av mitt fysiska tillstånd! Spännande va? :)

Man har ju hört om de mest underliga cravings som gravida kvinnor haft. Murbruk, rå potatis, tegel, sten. Tja, man verkar kunna bli sugen på lite allt möjligt. Själv har jag egentligen ingen allvarlig längtan efter något speciellt, förutom citron. I alla dess former. Bara tanken på ett glas med iskallt, hårt kolsyrat vatten med färska citronskivor får det att vattnas i munnen på mig!

Ikväll gjorde jag mig en kopp citronte, men det smakade ju alldeles för lite citron. Det fick bli en saftig skiva av den äkta varan.

Mmmmmmmmmm.

Antar att det kunde varit värre. Tänk om jag bara satt och tänkte på choklad hela dagarna, fan va tungt det hade kunnat bli. I dubbel bemärkelse. Det hade förmodligen inte undgått att synas lite extra på vågen. ;)

Ikväll köpte jag de första plaggen till lilla pyret som lever rövare i magen på mig. Tänk att han ska växa tills han blir nästan så där stor så att han passar i dessa sparkdräkter innan han kommer ut!

Var på vårt första ultraljud igår. Rutinkoll att allt sitter där det ska och fungerar. Men jag hade nog inte riktigt räknat med att det skulle vara riktigt så omtumlande som det faktiskt var! Visst, jag har känt sparkar i magen i flera veckor. Visst, det är helt magiskt. Men det blir verkligt på ett helt annat vis när man får se livet som växer där inne visuellt. Det blir helt plötsligt en person som sparkar, inte bara något man skulle kunna bortförklara som en gasig mage. Verkligheten faller över en som en massiv våg. Första mötet med han som kommer förändra våra liv för alltid.

En tanke slog mig när jag låg där på britsen och det visade sig att pojken där inne har två armar, två ben, ett fint hjärta, en hjärna som utvecklas som den ska. Ögon. En näsa. Två små händer: Hur lyckligt lottade vi är. Första försöket. Inga missfall. Inga konstigheter med barnet eller livmodern. Inga större krämpor än så länge. Allt verkar flyta på precis som om naturen bara väntat på att det ska hända. Och allt det här har alltså hänt medan jag inte gjort något för att påverka det. Medan jag bara fortsatt leva som vanligt. Lite som ordspråket Life is what happens when you’re busy making other plans.

Helt otroligt!

På bilden är han 21 veckor gammal. Halvtid är passerad!