Gott folk, hårdträningssäsongen är härmed inledd, och den kunde knappast ha börjat på ett bättre sätt. Nytt gym, nya träningsbyxor och matchvikten på fem kilo mindre än jag brukar ligga på. Jag känner mig lätt och snabb och full av träningsmotivation! 

Lite spännande mål har jag satt upp för mig själv också. Innan vintern är över ska jag orka springa en mil, göra 20 armhävningar på tå och ha synliga magmuskler. För er som inte vet så är 20 armhävningar i princip omöjligt att uppnå för mig. Är så löjligt svag, så nu jävlar är det bara ligga i! Samma med milen, jag storknar i regel efter sju kilometer. Och magmusklerna, tja, låt oss bara konstatera att det kommer krävas blod, svett och tårar för att komma dit. 

Men skam den som ger sig. Krigare krigar! 

..winter is coming. 

Flera morgnar i rad nu har det varit minusgrader. Rutorna på bilen måste skrapas, det gör man bara en gång utan vantar. Nästippen blir härligt smultronröd när man varit ute en stund. Friskt! I morse hade det till och med börjat bygga lite is längst strandkanterna. Hoppas på många dagar med kallgrader utan snö så att vi får åka skridskor på sjöarna i höst. Det vore nånting! 

Till vintern hade jag tänkt lyxa till det med nya vinterkläder. Det fick bli lite mer skate än vad jag brukar ha. Älskar färgen på jackan och att den har en stor huva man kan krypa undan i när det blåser som allra bistrast. Har tänkt försöka hinna åka lite mer bräda i vinter än det blivit sista åren. Ska bli så kul! 

Tillfällena jag är ute på krogen under ett år går räkna på en hand nu för tiden. Icke desto mindre roligt att svira upp sig, korka upp ett gott vitt vin och bege sig in i dimman i goda vänners lag. Det var precis vad jag gjorde i lördags på marknaden! Magiskt roligt att få hänga med min Erica. Vi har alltid så sinnessjukt roligt! Vi skulle kunna sitta var som helst och ändå ha kul. <3 

Det fick bli kavaj, uppsatt hår och höga klackar. Ny hårfärg har jag också! 

Vi har pratat om det i flera år – att ta oss till Sildut när hösten är som allra vackrast. I helgen blev det äntligen av. Vi har haft jättetur med vädret och kunde inte ha fått ett bättre välkomnande. Sildut tog emot oss med öppna armar.

I

Knäppte en ny bylinebild på mig själv för någon dag sedan. Det är verkligen jättesvårt att hitta rätt ansiktsuttryck som ska fungera till alla sorts nyheter. Man kan ju inte direkt se glad ut, det blir konstigt till tunga, allvarliga nyheter. Så här är jag, så uttryckslös jag bara kan vara utan att se ut som att jag håller på att somna! 

I söndags blev det en tur upp på Välbmabuoda med Håkan. Precis som när vi var barn. Vi passade på att grilla oss en korv på toppen, surra lite och koka riktigt kaffe på elden. Blev en riktigt fin dag och flåset fick sitt. 

Idag blev jag sådär sugen igen på att träna så jag cyklade till Öbergabacken och gick upp där. När jag kommit till toppen och hunnit vända om nedåt igen kom jag på att jag glömde fotografera den vackra utsikten, men när jag väl var på väg neråt tänkte jag att jag fan fick stå mitt kast och gå upp en gång till! Och så fick det bli! Bra syra i benen andra vändan. Inte sista gången jag gör den turen!

Har verkligen fastnat för att bestiga toppar. Det är en tjusning att bli så där sinnessjukt varm och trött så att man tror att man inte kommer att palla en meter till, men så stannar man och hämtar några andetag och låter pulsen gå ned lite, vips orkar man en bit till! 

Lite nya träningsmål i vinter. Ett bättre flås är ett av dem, och jag är på god väg redan! Hoppas på att hinna upp en sväng till Sildut när dalen står som bäst i brand i höstfärger. 

I nästan 13 år har han hängt med. I ur och skur. En mycket uppskattad kamrat, inte minst mörka och ruggiga höst- och vinterkvällar när man helst inte sitter helt ensam i ett stort hus. 

För ungefär ett år sedan upptäckte vi en knöl i hans högra öra som växte väldigt fort. I takt med att knölen blev större började Torsten bete sig lite underligt. Nu på sistone hade han i princip helt slutat gå på lådan och gjorde sina behov lite här och där inomhus. Efter många om och men fattade vi det där omöjliga beslutet: att låta honom vandra vidare till de sälla jaktmarkerna. 

Usch. Det är något fullkomligt vidrigt över att bestämma sig för att avliva en familjemedlem, än värre att vara med och se till att det blir gjort. Men jag resonerar som så, att skaffar man ett husdjur får man fan se till att man är med til the bitter end och inte bara när solen skiner. 

Vid 14-tiden idag somnade han in hos veterinären i Arvidsjaur. Rätt beslut, men det kommer inte att göra tomrummet mycket mindre. Det kommer bli tomt utan Torsten! 

Ja, var börjar man om man ska berätta om ett äventyr som knappt går göra rättvisa med ord? Kebnekaise och Tarfaladalen, vilket ställe! Vi kom dit sent onsdag eftermiddag och vädret kunde knappast ha varit bättre. Snabbt ombyte i stugan, in i helikoptern igen. På med stegjärn och sele och sedan upp på Sveriges tak för att mäta höjden. Men inte nog med det, sedan skulle vi ut på kammen mellan nord- och sydtoppen för att hämta hem snöprover. En nätt promenad på 50-100 meter, men med stup på flera hundra meter åt båda sidorna. Bara en smal stig, två skakiga knän och ytlig andning. Men jag var aldrig rädd för att falla, det såg bergsplutonen till, men huvudet ifrågasätter ju ändå vad i helvette kroppen håller på med, även om jag inte är höjdrädd. 

I lördags hakade jag på plutonen ut på topptur till södra klippberget. Det var en stigning på cirka 600-700 höjdmeter, inte så mycket att tala om kanske, men för en tjorv som mig som legat still i en solstol senaste 14 dagarna blev det något av en chock. ;) En rakt igenom urhäftig upplevelse som jag aldrig kommer att glömma. Jag flyttade fram många av mina egna gränser den dagen, inte minst när jag lutade mig ut BAKLÄNGES för en klippa och firade ner mig själv cirka 15-20 meter. Helt galet! 

Så tacksam att jag fått möjligheten att följa med och se vad det kan innebära att få en anställning på Arméns jägarbataljons bergspluton. Hårda grabbar, helt klart! Vilka jobb det finns!

Kom hem från 14 härliga dagar på Kreta i söndags. Hann precis bara packa om för nästa äventyr på Kebnekaise! Har fått förmånen att följa med Bergsplutonen på övning, där dom bland annat ska göra slutbärgningen av det kraschade Herculesplanet! Ska bli så spännande, och jag hoppas att jag kommer hem med massvis med fina bilder därifrån. Håll tummarna för att vädret blir någorlunda! 

Kommer ni ihåg nedräknaren jag postade för mer än en månad sedan? Den som räknade ner till vår tvåveckors utlandssemester på Kreta? I morgon händer det! Etapp ett är redan avklarad, vi har kört till Luleå idag och sover här i natt, sen blir det upp tidigt tidigt i morgon bitti. Halv åtta lyfter vi mot 33 plusgrader och strålande sol! 

Semesterfeelingen som infann sig på kontoret fredag eftermiddag: