Passerade en anslagstavla i morse och fick till min stora glädje se att Hotell Silverhatten slår upp portarna för vinterns säsong i helgen. Den där galna perioden, när nästan varenda kotte i Arjeplog jobbar dubbla skift i tre månaders tid för att dra runt all biltestverksamhet. Nu är den strax här. Och ingen gläds mer än jag, förutom alla företag som väntar på att dra in stora delar årsinkomsten på några hektiska månader.

Under vinterhalvåret får man vänta en stund extra på servitrisen på restaurangen. Stå ut med att bli tilltalad på engelska av en svensk, för det går av bara farten. Kommer man till matvarubutiken efter kl 19 får man räkna med minst 15 minuter i kassakön, om man hittat en parkeringsplats, det vill säga. Men jag gör det så gärna. Det finns faktiskt en plats på jorden där jag sällan har något emot att köa – och det är i Arjeplog. För jag behöver det här. Arjeplog behöver det. Och det ska gudarna veta att det blir öde i april när sista testbilen lämnar 50-skyltarna. (Och bussarna lämnar isarna..)