Jag vet att det finns folk som tittar på mina nagelbilder och tänker ”men hur orkar hon?” Så jag tänkte förklara hur jag orkar och varför. Det är förstås upp till var och en vad man gör av sin fritid, och när jag ännu inte har några barn som kräver både tid och uppmärksamhet har jag ofta av båda delarna till övers.

Jag gillar att leva ett impulsivt liv med mycket tvära kast och äventyr, men det kräver också sin stillhet till och från. Istället för att fortsätta stirra in i en skärm, som jag gör hela dagarna på jobbet, slår jag igång Spotify med min favoritmusik och bänkar mig vid köksbordet. Oftast har jag redan då letat inspiration på nätet, tänkt i färg och form, och kommit fram till något jag vill testa. Sedan börjar målandet. Jag är själv lite förundrad över hur många timmar jag tycks kunna sitta i min ensamhet och pilla, ändra, ta bort, börja om för att slutligen bli helt färdig och förhoppningsvis nöjd med vad jag åstadkommit.

Det är min terapi, min tid att koncentrera mig på något helt annat, stänga ute världen och bara vara. Jag, färgerna och tjurskallen. Som en liten debriefing efter en lång vecka, eller när jag helt enkelt har ett behov av att inte behöva tänka. Jag, som vanligtvis är den mest otåliga människan i världen, har funnit den enda saken jag har tålamod att ägna mig åt i timmar.

Så är det.