Nu kommer en lite roligare rapport än den jag lämnade sist! Som den handlingskraftiga kvinna jag är har jag svårt att finna mig i en knepig situation utan att ha försökt med mer än en sak innan jag ger upp. I går morse var jag fortfarande förtvivlad över Sune, men hela skillnaden låg i fem timmars sammanhängande sömn och en stadig frukost. ”Nya tag” tänkte jag, och gav mig fan på att få hjälp.

Ringde till barn- och ungdomsmottagningen i Piteå och fick prata med självaste Jesus! Nä, men åtminstone en av hans änglar. På tio minuter var problemet mer eller mindre löst: vi har en tid hos en allergolog (barnläkare som är specialiserad på allergier) på måndag och ängeln i andra änden av luren verkade sitta på svaren på alla våra bekymmer. Problemen med matningen, där Sune hittills med den nya ersättningen bara ätit hälften av vad han brukar, löste sig så enkelt som med en halv tesked vanilinsocker. Banalt, jag vet, men ibland kan det tydligen vara så enkelt. Sune tyckte rätt och slätt att vällingen smakade röv och åt därav inte mer än vad nöden krävde.

Gårdagen fungerade lite som ett superbalsam på ett riktigt elakt sår; Pojken åt som om han aldrig sett mat förut och gjorde dito med sömnen. Han sov som en klubbad säl mer eller mindre hela dagen med undantag för matpauser som flöt på som en dröm. Nu ligger jag och väntar på att han ska vakna för att äta igen. Klockan är halv fem på morgonen och han är inne på sin femte (!!!) timmas sömn i sträck! Va!

Ungen var säkert helt slut av allt gråtande och skrikande, och det verkar dessutom som den vansinniga mängd gaser han fick med den förra ersättningen och som orsakat så mycket smärta i hans små tarmar, är borta. Som om inte det var nog med framgång på en och samma dag fixade Sune en stor laddning i blöjan på kvällskvisten alldeles själv. Han som inte kunnat bajsa på flera dagar.

Där det finns liv finns det hopp, och sent ska vi glömma hur glad man kan bli för lite skit! ;)